GAIS-hjälpen

GAIS-hjälpen

I söndags, dagen innan derbyt, sändes konceptet “GAIS-hjälpen” för troligtvis första och enda gången. Ett arrangemang uppstyrt till hundra procent av supportrar från supporterföreningen Gårdakvarnen. Till detta hade min kära foto och GAIS-kollega Mattias Järelöv satt ihop en studio fetare än musikhjälpens, uppe i gymmet på Gaisgården. Detta fick jag äran att föreviga i bild.

GAIS-hjälpen var supportrarnas egna variant av musikhjälpen, som livesändes från 12-22. En drös med gäster kom och gästade oss i studion, varvat med grym livemusik. Det absolut vackraste med arrangemanget var att ALLA bidrog med insatser helt ideellt, i syfte att samla in pengar till GAIS och bjuda på underhållning inför ett publiklöst stundade derby. Resultatet blev en sändning som i söndags var störst på Twitch.tv i Sverige, som snittade 1200 tittare programmet igenom och insamlingen pågår än och är idag uppe i drygt 800 000 kronor.

Idag, tre dagar senare, är jag fortfarande mållös över söndagens krafttag som GAIS-hjälpen krävde av många ideella själar. Det finns så extremt många drivna och kompetenta människor runt föreningen GAIS, som alla vill åstadkomma samma sak – att hjälpa GAIS bli bättre. Utan prestige och stolthet. Jag fick i och med söndagen ett wake-up call och påmindes om varför jag en gång i tiden blev fotograf för den här föreningen. Det är för den glädje, energi och gemenskap söndagen gav som är anledningen till att man år efter år fortsätter. Dessvärre tror jag GAIS-hjälpen blev det sista jag fotade för GAIS för den här säsongen, på en obestämd tid framöver. Men vilket sätt att “avsluta” ett kapitel på. Som jag skrev på Twitter: “När engagerade, ödmjuka, kompetenta människor samlas kan det bli för jävla bra”. Och fan vilken succé det blev. Det behövs mer av detta i GAIS, kvalitet och ödmjukt engagemang.

TACK som fan alla fantastiska människor som var med i söndags och gjorde GAIS-hjälpen till något jag för alltid kommer bära med mig känslomässigt. Ni är alla helt outstanding.

Som ni kanske kan ana var det extremt tacksamt att fotografera inne i studion aka Gaisgårdens vardagliga gym. Ljussättningen tillät en skapa magi.

Attentat bjöd på livemusik. Jag insåg där och då att jag tydligen har en stor kärlek för att fota liveframträdanden. Med hjälp av ljussättningen tilläts jag skapa en dynamik ur flera olika vinklar.

Geniet bakom GAIS-hjälpens studio, Mattias. När jag klockan 11.30 klev in i studion för första gången stod jag i dörröppningen och bara gapade av stolthet och, jag ska erkänna, en smärre chock. Mattias, du ska ha all cred du kan få för detta. Hatten av.

Bilderna var i efterhand extremt tacksamma att lägga efterarbete på. Bild tre på August visar på detta, där jag arbetat med färgtoner och brus till den sköna tegelväggen i bakgrunden.

Återigen vill jag hylla ljussättningen.

Vidare bjöds det på liveframträdanden av Mattias Björkas från Vasas flora och fauna. Gåshud rakt igenom.

Experimentera med ljus

Experimentera med ljus

Gårdagens match blev min andra för säsongen. Jag skulle egentligen ha närvarat på GAIS hemmamatch dessförinnan, men jag tillät mig att lyssna på kroppens signaler och valde då att stanna hemma och vila. Igår kände jag dock för att ge det ett nytt försök. Väl framme på arenan möttes jag återigen av ett ovanligt lugn. Det var dessutom enbart jag och min kära fotokollega Carl från Bildbyrån som täckte matchen. Ett lugn som däremot var och är otroligt uppskattat av mig i det här läget, vilket jag var inne på i förra inlägget. Jag är glad och stolt att jag återigen klarade av en match utan en antydan av panikångest, och ser det som en enorm vinst, trots gårdagens 1-1 resultat. Med det sagt så drar vi igång årets andra match ur mitt perspektiv från innerplan!

Matchens bild. Återigen vill jag innan resterande bilder presenteras, lyfta fram gårdagens matchens bild som ännu en gång pryds av vår allas August. Ett actionögonblick med ett unikt rörelsemönster och fokuserade känslor i såväl ansikte som kropp. Mot bakgrund av att matchen spelades tidigt på kvällen, föll solljuset på halva spelplanen/läktaren vilket gjorde att man fick experimentera med ljuset matchen igenom. Men mer om det nedan.

Experimentera med ljus. Ovanför ges sex olika exempel på hur man kan välja att exponera och komponera bilder i ett något knepigare ljusläge. Som jag nämnde ovan föll kvällsljuset på halva planen och smög sig lägre in genom arenaöppningarna ju längre in i matchen vi kom. Detta syns extra tydligt i bilden på Calle, där han istället för att hamna i skuggan springer in i ett ljusinsläpp. Det syns också i nickbilden på Mervan där hans ansikte är det enda som träffas av ljusinsläppet. Som fotograf kan man använda ljuset för att skapa olika djup och effekter vilket jag försökte göra i bilden på Mervan när han går med bollen mot hörnan där jag jobbade med att försöka skapa en siluett utan att helt tappa svartpunkten. Något jag tycker att jag lyckades med då man trots mörkret kan skymta Mervans kind.

Känslor. Det bjöds på en glädjescen igår efter GAIS 1-0 mål, där jag hade turen att Agge sprang och jublade åt mitt håll. Placeringen på planen kan verkligen sakna betydelse just nu när det saknas publik för spelarna att springa och jubla mot, utan är snarare ett lotteri där man får hoppas att man valt rätt sida.

Action. Utöver matchens bild som präglades av action, fastnade jag även för de ovanstående bilderna. Igår jobbade jag aktivt med att under matchens gång förflytta mig på innerplan för att variera vinklar och komma närmre rörelserna. Jag fotar med en fullformatskamera ihop med ett 70-200 mm objektiv, vilket begränsar zoomomfånget vilket gör att jag istället får förflytta mig dit spelet är. Märker jag att spelarna till en övervägande del spelar på ett visst ställe på planen så passar jag på att pallra mig dit en stund, för att sedan vid behov förflytta mig på nytt.

Trots en antydan till oförklarlig avsaknad av motivation blev jag även den här matchen tillfreds med resultatet. Jag gläds dock i första hand av att jag klarade av och orkade fota ännu en match. Det gäller att fokusera på de positiva delarna och försöka skala bort allt som medför negativitet, vilket jag fortfarande jobbar med att bli bättre och bättre på för att må bättre. GAIS medför mycket positiv energi eftersom jag får göra det jag älskar, för föreningen jag älskar, vilket på lång sikt kommer vara behjälpligt för mitt mående. Men som med allt man älskar, finns det såklart energikrävande faktorer som kan skapa negativitet i olika utsträckningar, vilket jag återigen blev varse om inför senaste hemmamatchen och av den anledningen valde att stanna hemma. Med det sagt tar jag varje match som de kommer och hoppas såklart på att jag kan och vill närvara så mycket det går. Tills nästa gång vi hörs – ta hand om er!

Att komma ihåg hur man fotograferar

Att komma ihåg hur man fotograferar

Efter över ett års ofrivilligt uppehåll från fotograferandet, i synnerhet sportfotandet för GAIS som jag varit en del av sedan 2012, var jag igår tillbaka på Gamla Ullevi igen. För er som inte redan vet, gick jag i september förra året, in i väggen av en rad olika skäl med panikångestattacker som följd. Jag var de första veckorna av termin 3 på juristprogrammet säker på att jag skulle bli tvungen att pausa och lägga plugget på hyllan ett tag, vilket var det sista jag ville. Sakta började jag dock ta mig framåt, men jag var tvungen att skära ned på ALLT och fokusera på mitt mående. Jag valde tillslut att ge studierna ett försök och såhär i efterhand har det helt klart varit min räddning, och snart är jag 50% jurist. Att däremot ta mig in på en fotbollsmatch, med massa folk, höga ljud och massvis av känslor, lämpade sig inte vid denna perioden av mitt liv. I synnerhet inte när jag hela mitt andra år på jurist studerat på distans, inte kunnat åka spårvagn eller käka runt folk till en början, för att enbart nämna ett fåtal exempel.

Med det sagt, kunde 2020 års upplaga av superettan i kombination med den rådande pandemin, inte ha kommit lägligare för en som än idag reparerar sig. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta en tom och tyst läktare, mindre folk kring matchen etc. Men för en som ser det som en utmaning att börja återgå till vad man tidigare tog som självklarheter att klara av, så kunde det inte börja bättre för egen del med lugna matcher. Jag lider dock något innerligt med er andra som för tillfället inte får vara på plats och lyfta vårt lag med era röster. Men den tiden kommer, för oss alla. Tills dess ska jag göra allt jag orkar och kan för att förmedla bilder och känslor jag får bevittna genom linsen vid sidan av planen, och jag hoppas det kommer uppskattas. Med det sagt så kör vi igång årets första fotbollsmatch genom min lins; GAIS – IK Brage, 20.06.28 – I’m back! Och det känns så gött!

Matchens bild. Innan resterande bilder från matchen presenteras, vill jag lyfta fram gårdagens matchens bild. Agges ryggtavla mot den folktomma läktaren. Som bekant har jag något för svartvita bilder, men långt ifrån alla tilltalar mig. Enligt mitt tycke funkar sällan alla bilder i svartvitt, i synnerhet inte bilder där det händer väldigt mycket, det är därför ni allt som oftast endast ser ett begränsat urval av mina bilder i svartvitt. Jag brukar använda det som en förstärkande effekt i bilder som i sig själva är talande. Därefter är jag noga med att svartpunkten i bilderna kvarstår och att det vita inte sticker iväg. Jag vill skapa ett lugn, i en annars inte så lugn miljö. I detta fallet stod Agge ett par meter ifrån mig och fick bli min måltavla.

Raka linjer. Om matcherna ändå ska spelas inför tomma läktare, kan man som fotograf lika gärna göra något kreativt av situationen. Jag har, som några kanske redan vet, något för raka linjer, symmetri, arkitektur, renhet och lugn. Man kan skapa mycket genom att se sig omkring, upptäcka vinklar i det redan befintliga rummet, och därigenom skapa sin bild. Jag försökte med detta igår och det resulterade i de två ovanstående arenabilderna, som jag valde att lägga i en svartvit ton just för att förstärka effekten och känslan av ett lugn i dem.

Action. Självklart har jag något speciellt för just action, det blir svårt att vara sportfotograf annars. På Gamla Ullevi, likväl andra arenor, finns det många störande objekt som lätt drar iväg ögats uppmärksamhet från själva ögonblicket. Jag försöker konsekvent tänka på detta och avskala, för att skapa ett så rent och lugnt intryck som möjligt i mina bilder. Inte i syfte att ta bort actionmomentet, utan snarare förstärka detsamma och låta rörelsen ta plats.

Close-up action. Att fånga ansiktsuttryck i matcher är A och O för mig som sportfotograf, i synnerhet närbilder. Detta för att betraktaren ska ges möjlighet att komma närmre och få ta på känslan. Jag tycker detta är extra viktigt nu när supportrar och övrig publik ser matcherna från TV-soffan. Mer känslor åt folket!

Fler bollar i luften. Jag tycker variation är viktig i ett bildgalleri från en match, med en blandning av närbilder och mer utzoomade sådana. Ovan ges exempel på hur close-up bilderna istället ser ut i sitt egentliga utzoomade sammanhang där hela rörelsen ges utrymme att betraktas.

Ett beskrivande bilduttryck. Ovanstående bild får avsluta detta inlägg från GAIS – IK Brage som dessvärre slutade med en 0-1 förlust för GAIS. På bilden kramar Brages målskytt aka ex-gaisaren Pllana om vår allas Agge. Vid förluster är det svårt att finna motivation till att fånga uttryck och känslor vid matchens slut, jämfört med hur det istället är vid vinster. Då flödar uttrycken av naturliga skäl, såklart, men jag börjar alltmer tycka att det är viktigt att förmedla även det motsatta. Men då gäller det att likväl i sådana situationer finna det där speciella ögonblicket som i sig är talande. Jag tackar Pllana, Agge och Yarsuvat (rätta mig om jag har fel) för detta.

Avslutande ord. Det vore en lögn om jag sa att jag inte kände mig lite ringrostig bakom kameran såhär efter ett års frånvaro från fotbollen. Följden av detta blev att jag i början av andra halvlek sköt med bländartalet på f/8,0 istället för f/4,0 (som är det lägsta mitt objektiv klarar), då jag omedvetet måste ha kommit åt det felaktiga reglaget på kamerahuset i all hast, haha. Detta resulterade i att några av bildernas bakgrunder syns tydligare, än på övriga bilder där det sedvanliga skärpedjupet träder fram. Vet att jag irriterades över att bilderna kändes så mörka hur mycket jag än justerade inställningarna. Det tog bara sisådär 20 minuter innan jag kom på vad felet var. Då vet man… Då vet man… Trots detta blev jag tillfreds med resultatet vilket jag hoppas även ni blev. Likt GAIS bygger vidare på sitt spel, bygger jag vidare på mitt mående och vägen framåt. Jag hoppas vi ses på någon match snart. Tills dess, ta hand om er där ute.